tisdag, februari 23, 2010

Heja Sverige

Åter i Sverige på några dagar, mycket att sköta, svenska tidningar att läsa. När den borgerliga regeringen för tre och ett halvt år sen inledde sin nedmontering av den offentliga sfären i Sverige låg arbetslösheten på ca 6 procent, jämfört med genomsnittet i EU på ca 9 procent. Sedan dess har det svenska talet stadigt höjts och enligt EU-kommissionens beräkningar kommer landet under 2010 att ha nått upp till EU-medel. En arbetslöshet på runt tio procent är vad som i kapitalismens praxis har visat sig vara normalt för att hålla lönerna nere och "hjulen rullande". Sverige verkar alltså följa regelboken för "normal" avreglering av arbetsmarknader. Heja Sverige.

Fler tecken på "framstegen" är till exempel att dom anställda som bedöms som lågpresterande eller "omotiverade" (eller rentav oppositionella?) får beskedet att dom bör lämna plats för andra mer "motiverade", till exempel såna som köps in från bemanningsföretag. "Hungriga hundar jagar bäst" brukar det ju heta, och när man nu snart har en stock av tio procent arbetslösa och utförsäkrade vet man också att dessa kommer att jaga för nästan vilken skitlön som helst. Det är ledningen för Sandvik Tooling i Sandviken som nu senast har kommit fram med denna lysande idé, facket säger sig inget kunna göra men påpekar att var och en har sin lagliga rätt att stanna kvar. Det kanske man ändå inte kommer att göra om man fått veta att man är överflödig och "omotiverad" och känner att man är utlämnad till sig själv. Heja Sverige. Och när hela Saab bjöds ut till försäljning såg regeringen förstås ingen anledning att rädda kvar koncernen i landet: istället gick rubbet till en internationell aktör med oklara intentioner, och arbetare lockades att ställa upp på bilder i pressen där de låtsas jubla av lycka över de nya ägarna. Heja Sverige.

Gnäll är det för mycket av vänstern, sägs det ofta, nej låt oss istället putsa på våra positiva smajl och se till att skaffa oss en smart mediestrategi. Bättre att säja ja än nej: nejsägarpartier vill få ha. Fast risken är att en hel del obehagliga fakta och sanningar kommer bort när man anpassar sig till det för tillfället gångbara i medierna.

Man kan också gnälla över dagens konst och att till exempel de så kallade "framstegen" (som applåderas av sittande regering) knappast alls kommenteras av de för tillfället gångbara yngre konstnärer som syns och märks på etablerade gallerier och i konsthallar. Arbetarkonst i form av tydligt formlerade visuella kommentarer om den rådande kapitalistiska ordningen hittar man snarare hos bildmakare med sin arena på helt andra håll. Se till exempel senaste Johan Ahlbäckpristagaren Robert Nyberg.

Förresten har det publicerats en till recention av rapportboken "Fram träder arbetaren" (se förra postningen), i Dalademokraten:

http://www.dalademokraten.se/sida/id/108458/

Skribenten beskriver boken som ett uttryck för en tillbakablickande attityd, ett intresse för arkivariska utredningar bland oss med intresse för kulturen i arbetarrörelsen, och med en målgrupp bland arbetarrörelsens tjänstemän och folkbildare. Om aldrig så angelägen förblir arbetarkonst och forskning om arbetarkonst en mycket snäv vetenskaplig specialitet, skriver han, och det har han väl rätt i. Han efterlyser också mer spaning efter nutida och nyskapande konst med anknytning till arbetarrörelsen, fast han verkar inte kunna ge några specifika exempel förutom just satirtecknare som Robert Nyberg och serietecknare som Lena Ackebo.

Kanske kommer man inte så mycket längre än så här just nu när det gäller frågan om den samtida konsten och dess engagemang. Det finns föreningar för arbetarlitteratur och arbetarskrivare i Sverige, men varför finns det inga för arbetarkonst och arbetarmålare / tecknare / konstnärer? Hörde ryktesvägen att något sådant nyligen bildats i Finland.

Presentationerna av dom som fått Johan Ahlbäcks pris ska i alla fall fortsätta här så snart det blivit litet lugn och ro och materialet kommit i ordning.

onsdag, februari 17, 2010

Sent ska syndaren vakna...

Oj oj oj, här har det inte blivit något gjort på mycket länge.

Ett uppmuntrande rop hittade Konstfred i alla fall på Brunnsviks folkhögskolas blogg:

"Bra med Fred Anderssons blogg så man där får ytterligare info om alla Johan Ahlbäck-pristagare. En viktig blogg som ger god rapportering om arbetarkonst i allmänhet och seminariet i Smedjebacken i synnerhet. Bravo!"

Och detta ger undertecknad "syndare" ångerköpt, för fortfarande har han inte publicerat texten om Ulla Grytt som han lovat ända sedan maj 2008.

Han har förstås en massa skäl: nytt jobb i Finland, nya kurser att utveckla, högar av pappersarbete, och familj och vänner ska också ha sitt (jo Konstfred har ett socialt liv, fast detta är inte en egoblogg).

Förresten: på den tid som Konstfred snöat in på diverse filosofiska sidospår på grund av alla sina kurser (se föregående långa långa postning) hade han kunnat beskriva ett tjog konstnärer.

Det får bli ändring förstås, men bara inte just ikväll.

Litet uppdatering från den uppväckte:

Lars Furuland dog i december. Dödsrunor finns bland annat i Dalademokraten och SvD:

Dödsruna i Dalademokraten
Dödsruna i UNT med länk till Aino Trosells blogg

2010 års mottagare av Johan Ahlbäcks pris blev satirtecknaren Robert Nyberg, ett både oväntat och bra val:

Artikel om pristagaren i tidningen Kommunalarbetaren

Det ska bli ett nöje att så småningom skriva om Nyberg.

Rapportboken om seminariet "Arbetarkonst: industrisamhällets bilder" i Smedjebacken i april 2008 har ny kommit ut. Bokens titel är Fram träder arbetaren. Den är utgiven av Arbetarnas Kulturhistoriska Sällskap som årsbok för 2009, är på 240 sidor och betecknas som "unikt mästerverk" av en recencent i Kvällsposten. Även Internationalen har skrivit:

Artikel i Kvällsposten

Artikel i Internationalen

Till sist ett tecken på att arbetet som redovisas i boken också fortsätter: den 10 februari var det seminarium på Centrum för Arbetarhistoria i Landskrona. Det finns inte mycket information på nätet (se annars Centrum för arbetarhistoria) men programmet följer här:

Program för arbetarkonstseminariet i Landskrona den 10 februari 2010

Seminariet syftar till att ge en fördjupad förståelse för arbetarkonstens motiv, ställning och spridning i Norden under 1900-talet och det tidiga 2000-talet. Detta görs med hänvisning till den nyutkomna boken Fram träder arbetaren – Arbetarkonst och industrisamhällets bilder i Norden. Tanken är att seminariet ska följas av tre andra seminarier i andra städer i Norden, var och ett med sitt särskilda tema.

Kl 10.30 – 11.00 Välkomsthälsning Gösta Nilsson, ordförande i Centrum för Arbetarhistoria hälsar välkomna. Lars Berggren, professor vid Centrum berättar om Centrums forskning om arbetarhistoria.

Kl 11.00 – 11.45 Arbetarkonstforskning i studiecirklar, ett inifrånperspektiv. Maria Nyman-Stjärnskog, ABF Skåne.

Kl 11.45 – 12.15 Fram träder arbetaren, Kjersti Bosdotter, IF Metall och Maths Isacson, Uppsala universitet, redaktörer för boken. Bakgrund, forskningsläge, syfte.

Kl 13.15 – 14.00 Arbejderkunst, Industriens billeder och Arbejdernes Kunstforening som eksempler på arbejdet med kunsthistorie på et kulturhistorisk museum i Danmark. Hanne Abildgaard, Arbejdermuseet i Köpenhamn.

Kl 14.00 – 14.45 Arbetarmuseet och arbetarkonst i Finland. Ulla Jaskari, arbetarmuseet Werstas i Tammerfors.

Kl 14.50 – 15.35 Industriell bildekultur - om bildenes betydning i det tverrfaglige forskningsprosjektet FABRIKKEN". Terje Borgersen, NTNU/ Norges tekniska-naturvetenskapliga universitet i Trondheim.

Kl 16.00- 16.45 Arbetarkonstens spridning. Margareta Ståhl, frilans, tidigare på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Stockholm.

Kl 16.45 – 17.45 Gemensam debatt om hur vi går vidare med inventering och forskning om arbetarkonsten i Sverige och övriga Norden ledd av Kjersti Bosdotter och Maths Isacson.

Kl 17.45 – 18 Avslutning


Apropå det nordiska: Konstfred deltog som han tidigare berättat i de nordiska konsthistorikerdagarna NORDIK i Jyväskylä 17-19 september 2009. Han presenterade sitt paper om "Representationen av arbetarklassen i Skandinavisk konst" (se tidigare postning) och det gick väl ganska bra. Men teckenteorin ("semiotiken") trasslade nog till det och här på bloggen blir det mer sakliga skriverier framöver.

På konferensen talade Konstfred med den norska konstvetaren Kari Brandtzaeg som håller på med en avhandling om "Estetik och politik i Norge 1925-1940" utifrån bland annat Henrik Sörensens konst. Hon har tidigare också skrivit om arbetarmålaren och kommunisten Willi Midelfart (1904-1975).

Konstfred talade också om arbetarkonst på Halmstads länsmuseum söndagen den 4 oktober på temat "Vår svenska arbetarkonst och hur den försvann". Detta var i samband med att museet visade den stora turnerande utställningen "HJÄRTTRÖTT OSKULDSVITT NATTSVART" med Torsten Billman, och samma dag hölls en offentlig diskussion om den kommande boken om Billman. Inbjudna att tala var Björn Johansson från ABF Kungsbacka, Dan Lennervald (redaktör) samt Billmans dotter Lena Billman.


Halmstad 4 oktober: från vänster Björn Johansson, Lena Billman, Dan Lennervald, Lennart Lundborg (bakifrån). Foto: Konstfred


Litet gladare miner när pedagog Evelina Lindborg överlämnar museets tackgåvor. Foto: Konstfred

En annan intressant bekantskap den här dagen var förre museichefen Lennart Lundborg som gav Konstfred en skrift han givit ut: Konditori China: Om konstnärer och seminarister omkring 1950 i Linköping. Den är nog om arbetarkonst i den meningen att de konstnärer Lundborg minns kom från enkla bakgrunder och oftast fick bedriva sitt målande vid sidan om. Eric Häggqvist, Pär Thorell, Bertil Andersson och Thorsten Andersson är bland dem som nämns.

Slut för idag, mer kommer.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,